I ärlighetens namn !
Var det finanskriset ? Ville dem själva lämna ? Valde Allegri bort dem ? Var det Patos fel ? Har ligan tappat status ? Eller blev dem offret för klubbens framtida ambitioner ?
Dessa frågor har säkerligen varit uppe på tapeten under förra vecka när både T. Silva & Zlatan blev klara för PSG! Men innan jag lägger upp mina funderingar vill jag klargöra en sak:
Jag är lika förbannad som alla andra milanister och var/är emot försäljningen från dag 1. En toppklubb säljer inte sina bästa spelare och dessa 2 herrar var AC Milans bästa spelare i truppen. Jag är lika förvirrad som er andra och har svårt att acceptera klubbens agerande. Det finns ingen förklaring som kan få oss, milanister, att acceptera beteendet från klubben. Och den här videon säger nog det mesta en milanista känner just nu:
Med det sagt så vill jag ändå lägga upp några faktorer som var nog avgörande i försäljningen:
An offer U can´t refuse!
Under årets mercato har vi märkt att få klubbar har lagt en hel cach-summa för sina nyförvärvningar. Många klubbar lägger fram avbetalningsplaner eller försöker lägga in en av truppens spelare för att minimera cash-betalningen så mycket dem kan. Därför var summan som PSG bjöd till Milan för svårt att ignorera från Berlusconis håll. Allt är säljbart och allt har ett pris. PSG kom vid det perfekta tillfället med den perfekta summan.
